Språkförvirring

Jag har ett modersmål, som jag väldigt sällan nuförtiden kommunicerar med andra på. Jag använder finska mest när jag läser ett par finska bloggar (Stella, Laura och Saara) och kommenterar kompisars uppdateringar på Facebook. Till mamma skickar jag ett mejl på finska ett par gånger i månaden, ibland smakar och smaskar jag på finska ord och skriver ihop något litet på skoj. Fram till maj förra året jobbade jag ändå med översättningar till finska, men sedan jag slutade på dem jobben så har jag helt enkelt inte behövt finska så mycket. Så punkt slut på den finska historian.

Svenska är nuförtiden mitt vardagsspråk, det använder jag såväl i skolan som hemma, och i kommunication med de flesta av mina kompisar. Ändå känner jag mig inte helt 100% trygg i det språket, men jag vet att jag kan bli förstått. Grammatikfel smyger lätt in i mina texter: ”en eller ett”, ordföljden med alla småorden i olika typer av meningar och den ändlösa djungeln med prepositioner. De vet jag är mina största svagheter och konstanta problem med svenskan. Men jag babblar på ändå, för annars skulle jag vara stum, såsom jag redan var under mitt första halvår i Sverige – för fem och ett halvt år sen.

img_6467

Nu bor jag med min svenska klass på Zanzibar. Vi undervisar kvinnor på Women Education Project på och i engelska, men har swahililektioner två gånger i veckan. För att slippa betala ”mzungu price” (mzungu betyder vit person, och mzungu price därmed turistpriser) när vi är å handlar frukt och kläder, försöker vi snacka lite swahili med försäljarna. Ofta blir man också utfrågad alla hälsningsfraser man kan på swahili, både i skolan och när man bara stöter på en främling på vägen.

Så just nu behöver jag kunna och använda tre språk i mitt liv, och ingen av dem är mitt modersmål. Det skapar en förvirring i hjärnan på mig, vilket gör att jag ibland blir lite frustrerad. Ibland flyter mina tankar på på svenska, ibland hoppar enstaka finska ord i, ibland blir det några ord på swahili eller engelska: eller sen blir det en glad salig blandning av alla dessa. En mening i min hjärna kan alltså se ut såhär nuförtiden: ”Idag måste jag muistaa köpa embe före vi bike hem”.

img_6532

Kanske är det därför jag inte har skrivit så mycket längre. I alla fall inte här, i alla fall inte på finska. Men jag tänkte att nu får jag faktiskt strunta i att försöka skriva på finska, om det inte går. Ja visst, finska är mitt käraste språk, mitt hemliga språk i så många sammanhang, hehe. Jag älskar finska ord, hur man kan böja och vrida på dem och leka med grammatiken, göra det kanske lite för komplicerat men så att det låter fint, bygga ihop nästantill oanvändbara ord som ändå existerar på riktigt. Och kunna vara säker på att det är ett språk som jag kan, som jag är bra på: modersmål har varit mitt favoritämne i skolan sedan lågstadiet.

Men när mitt liv och de flesta av mina tankar nu ändå är på svenska nuförtiden, tänkte jag tillåta mig själv att skriva på det språket som fingrarna lättast trycker fram genom tangenterna. Inte särskilt bloggläsarvänligt eller bra för SEO, jag vet. Men det här är mitt liv, mitt blogg, och SEO är någonting jag bara vill strunta i, som allt annat statistik och tävling om bloggläsarna, klicks och populäritet. Jag hoppas kunna dela med mig av bra saker genom min lilla blogg, sprida idéer och kunskap, göra världen ens lite bättre plats i den mån jag förmår.

img_2037